en svensk i Rouen

 

När det som var eftermiddagsmys övergår till: ARRETTE-skrik. 

 

Ibland önskar jag att jag var två Johannor så jag kan vara på två platser samtidigt, för idag hade det behövts. Men fick göra så gott jag kunde även om det inte bara tröttade ut mig. Och hur kan man vara så arg på någon som sedan somnar med ett hårt grepp runt din arm och säger att Du bland andra har en plats i mitt hjärta. Barn alltså...